Det är ingen hemlighet att jag har ätstörningar sedan långt tillbax. Jag skriver HAR då när man en gång haft det så finns det alltid där.
Det kan vara små tankar till vriden syn på dig själv.
Jag själv slutade äta, men kom ifrån det och har inte känt av det så mycket under åren som gått.
Förens nu.

Senaste dagarna har varit hemska....igår ville jag bara stoppa fingrarna i halsen....gick och la mig istället, förrgår fick jag sådan jag-är-så-jäkla-fet-och-äcklig-känsla....gick och la mig tidigt då med.

Jag tittar mig i spegeln och känner fy fan...så jag har börjat undvika speglar så vidare jag inte måste när jag sminkar mig och fixar håret.
På nätterna drömmer jag konstiga drömmar och när jag vaknar vill jag inte ens kännas vid mat.

Varje gång jag får sådana där vidriga små tankar så påminner jag mig hela tiden om att antingen gör jag det på rätt sätt (gå ner i vikt) eller så skiter du i allt och förblir som du är.

Så satans tradigt att samhället är så utseendefixerat att man vantrivs i sig själv oavsett storlek.
Men det är klart, har man hört att man är tjock sen man var liten och uppåt så tillsist så blir man sjuk då de orden bränner sig fast i huvudet.
Ingen förtjänar att höra de orden från någon...oavsett vem det är.

För min del är det försent att fixa till, men jag tycker skolor och föräldrar borde vara mer uppmärksamma på vad som händer runt deras barn.
Det är väldigt svårt att ta sig ut när man en gång har börjat se sig själv som andra beskriver dig.

Well, jag tänker inte ge efter...om jag så ska gå och lägga mig tidigt var dag. Tycker jag är värd mer än det jag ser och känner mig.

Nämnde jag att det snöar igen? *suck*
Jag vill att våren ska komma nu...