Att bara få vara själv

Jag behöver inte säga mer....

Det är ett svårt val, men när man väl tar steget kommer en lättnad. 

Man övervinner sin rädsla och vinner mod...

Att våga släppa taget om det trygga för att prova sina vingar...

Vi alla behöver ta det steget ibland för att bevisa både för oss själv och andra

atr vi vågar. 

Jag tror allt har en mening...jag tror på att vi alla ska vandra olika vägar

för att finna det vi behöver kunna för att ta oss igenom livet. 

En del behöver prövas hårt medan andra lite mindre. 

Vi har ett mönster vi ska följa för att fullfölja våra öden. 

Det är som de säger....manmåste lära sig att hata för att kunna älska, man måste

Uppleva olycka för att känna lycka, ledsamhet för gladhet osv. 

Man måste lära sig uppskatta de små sakerna innan man kan uppskatta de stora.

Vi lär oss hela tiden....oavsett ålder. 

min tid är kommen för ett nytt steg i mitt liv...om det är bra eller dåligt får framtiden visa...

Modet är funnet och jag är redo att släppa taget och hoppa...

Old habits die hard they say...

Det ligger mycket i det...

Det där med vanor är svårt att ändra på...

Man försöker en tid och det går bra för att sen finna sig själv med att

ha fingrarna i godisburken igen.

Jag är tillbaka på ruta ett igen...

Det är svårt att hålla sig borta från suget helt enkelt.

Det där med karaktär funkar inte så bra för mig...man kämpar,

man finner glöden, man får resultat för att sen tappa bort sig i suget som drar en tillbaka. 

Ond cirkel? Absolut är det det....

Lika illa är det som att såra någon som man älskar väldigt mycket, ser upp till , endast för en bråkdels sekund när 

man tappar humöret så pass i den grad att man gör saker som man ångrar sig direkt efteråt...men skäms så in i 

bomben att det bara blir värre för att man inte klarar av att hantera det som sker runt en. 

Jag borde ha lyssnat, jag borde veta bättre, jag vet det...

Jag flyttades tillbaka 16 år i tiden...till hallen där jag en gång stod och skrek....så mycket ilska och frustration...

på 2 röda sekunder stod jag där igen fast som 31 åring i 15 åriga mig...

Jag har bett om ursäkt men det tär på mig...jag kan inte komma över det...varför gjorde jag så? 

Jag vet inte hur jag ska göra det bra igen...en ursäkt och förlåtelse räcker inte...

Önskar att jag visste hur....förlåt....

2 dagar på akuten gör en mör i kroppen.

De stal så mycket blod från mig att jag kände mig utsugen 

Lite dramatiskt kanske...men det kändes så. 

Två äckelstick i fingrarna och ett i armen. 

Klämma klämma, dra, fråga, smärtlindring, våldtäckt på min näsa med

en slang och lampa. Obehagligt som fan. 

Kändes så fel att gå via näsan och ner i halsen. 

Bedövningen var äcklig.

Åkte hem i natt och sov 4 timmar för sen tillbaka till akuten igen. 

Domen löd...infektion i sköldkörteln. 

Pencillin och smärtstillande i 10 dagar. Om det inte hjälpt tills fredag blir

det kortison en tid framöver. 

Dock ska nya tester göra på fredag. 

Spännande!!

Men jag kan ändå inte sluta tycka att det är intressant. 

Men jag överlever!! ;)