Starnge ways I walk....emptyness calls out my name...I burn from inside and out...
You will always remember me....as the one  who stole your heart into the misery

Jag älskar denna låten <3
Den liksom griper tag i en...

I övrigt har det inte hänt så mycket.
Har fastnat i ett ekorrhjul...dåliga vaner/ovaner....
Svårt att bryta ett mönster när man inte har lusten att göra förändringar.

Försöker hitta lusten att orka dra mig själv till gymmet, äta rätt osv...
jag känner hur hela kroppen skriker efter ändring...på alla sätt och vis...och jag vill...men jag hittar inte lusten.

igår låg jag och kved mig till sömns eftersom jag åt pasta. Det går inte...jag kan inte äta det men ändå gör jag det. Why?
Lika dumt som att jag äter glass när jag vet att jag är laktosintolerant.
Stryk borde jag ha.

Så just nu behöver jag hitta den där elak människa som kan sparka mig i arslet så att jag kommer igång.
Dra mig i håret till gymmet, smiska mig runt milen....men jag vet att det bara är jag själv som måste hitta tillbaka till orken.

Blir så arg på mig själv....Baaah!

Proteinshaken är fixad i alla fall. alltid något.  

Nej nästa inlägg får bli ett galtt ett. Man blir helt deppig av att läsa sådant här inlägg.