Dagarna susar förbi och jag vågar hoppas på en sluthållplats.
Det ska bli skönt.
Jag ser att mitt garnnystan har börjat redas upp  och jag vågar ta och andas lite då och då.
Våren är i luften och jag känner att fan vad skönt det ska bli att kunna gå ute i Bruces skog igen med hunden, rensa tankarna.
Trött på att vara trött, trött på att leva det liv jag lever, trött på att ifrågasättas över mina val av livsstil,  ja rent ut sagt bli ifrågasatt hela jävla tiden.

Jag är trött på att min äldsta bror sitter och tjurar över något jag inte ens vet vad jag har gjort. Han säger inget utan kör utfrysningsmetoden. Jag orkar inte ens lägga tankarna på det även om det sårar en när vi är i samma rum., som exempelvis i julas.

Trött på att leka gissningslekar som om man vore ett barn.
Istället för att göra det så himla komplicerat så är det bättre att säga vad som är fel och så löser vi det.
Men hey vi är olika.
Och tur är väl det.
Faktum är att det är detta vi kommer lämna som ouppklarat när jag lämnar detta land bakom mig under ett års tid om inte permanent.
Men jag kan inte tvinga någon att lösa något även om jag skulle vilja.

Trött på att vara en slagpåse för samhället,  trött på att hela tiden se tillbaka och undra vad som hade hänt om jag gjort så och så....
Men dåtiden kan man aldrig ändra utan framtiden och nutiden är det som räknas och som man kan påverka.
Allt annat är oväsentligt.

Ta mig härifrån, ta mig här och nu...mitt hjärta är låst....

Igår tillbringade jag dagen med Erica i hennes soffa.
Fy fasiken vad skönt det var.
Behövdes.
Och idag ska vi gå och träna skiten av oss för att ta bort det vi fläskade på oss igår.
High on sugar baby!!!