Uppdatering på detoxen och träningen...

3 veckor på detox har gjort underverk.
Min kropp mår mycket bättre och jag är piggare, matsmältningen fungerar utmärkt.
3 veckor med träningen har resulterat i tajtare midja -7 cm, tajtare armar -3 cm mm.
orkar inte lägga upp mer siffror.

Har 3 veckor kvar på detox och kommer avsluta precis innan jul. Perfekt!
ska köra en kur till i Mars på 6 veckor som nu för att få ut sista av skiten lagom till sommarkläderna åker på   
Träningen fortsätter som vanligt 5 dagar i veckan med hårdare kost och hårdare träningspass.
På 3 veckor har jag redan gått ner en storlek i kläder.   

Nackdelen är dock att jag känner att jag kan inte längre dricka läsk eller äta socker utan att jag mår skitdåligt.
Inkluderar gluten och för mycket fett med.
Well allt har sitt pris och jag är beredd på att betala det priset

Fortsättning följer på ett hälsosammare liv   

Jodå jag mår bra.
Gjorde en helomvändning och  började om från den enda änden jag kunde förändra. Mig själv!
Så här står jag nu, tillbaks på gymmet 5 dagar i veckan, kör detox på kroppen och försöker tänka positivt.
Skaffa lite happyhormoner genom inre balans.
Och när jag ser mig i spegeln inser jag hur långt jag har låtit saker gå utan att jag har tagit tag i det förens nu.
Det irriterar mig något enormt.
2013 gjorde jag samma sak som nu för att sen gå och förfalla igen.
Denna gången ska det förbli permanent.
Well jag kan säga att detoxen funkar. Mådde superduper dåligt i 3 dagar för att sen må hur bra som helst. Kroppen rensar ut allt skit och när processen påbörjas klart man mår som en bög i en liten låda.
Nackdelen med detoxen är att det smakar som en apas röv!! Det är skitäckligt, och jag klöks varje gång jag ska ta det, 2 gånger om dagen!   
Tycker att en detox borde i alla fall smaka rätt ok om man ska lyckas få i sig skiten.
Jag kör Holistic ultradetox och ultrabalans!
 
Magen är i balans sen jag började kan jag säga. Huden har fått lite spel men det kan jag leva med då jag vet att det bara är tillfälligt. Tråkiga är att man kissar mycket. Springer konstant på toa.
Har ökat upp dosen idag på detoxen. Kört en inkörningsvecka som är att rekommendera. Halva dosen och sen öka på. Från och med idag är jag på fulldos!

Träningen går bra, mina höfter har krympt och jag känner att kroppen har börjat tajta till sig.
kommer köra fram till sommaren nu, ta ledigt under sommaren för att njuta och sen komma tillbaka i september   
Jag har aldrig förstått de som tränar som svin under sommaren eller under semestern.

Vidare till något helt annat men ej okänt ämne....mitt hår!!   
Jag har efter mycket m och men insett att jag saknar mitt röda hår alldeles för mycket.
Så i början på året tänker jag gå tillbaka som rödhårig.
Det passade mig sjukt bra tycker jag och jag längtar tills jag får sätta klorna i mitt röda mysiga hår igen.
Särlek i massor till mitt hår.

Nu ska jag gå och äta lite...vart tredje timme är det som gäller!

Jag behöver verkligen skriva av mig....
Känner mig konstant deppig...hittar inte orken, motivationen eller gnistan mer.
Det har blivit för mycket på kort tid. Känns som att man står på en kant och väger mellan att ge upp eller inte.

Jag har kommit till det stadie att jag känner att jag inte längre duger...varken i mina egan ögon eller andras.
Det är en helt ny känsla för mig och jag vet inte ens hur jag ska börja för att ta mig ur det.
Jag går runt och känner mig som det sämsta utav det sämsta, och jag känner att jag är så jäkla ensam, trots att jag har underbara människor runt mig.

 
Jag har kämpat hårt för att få toppenbetyg i skolan och gick ut som undersköterska, jag slet röven av mig i SOL-teamet under sommaren...ekonomiskt började vi komma i balans....
Sen börjar saker och ting skita sig till höger och vänster....det är inte en gång, inte två gånger, utan 3-4 gånger...
Det kan låta hemskt men jag tror fan att jag behöver prata med någon om mina känslor...
Eller ännu bättre...jag behöver komma ifrån allt och alla ett tag...bara få finnas och andas...
Men vart tar man vägen när man inte vill vara runt någon eller har pengar för att dra?
Idag önskar jag mig ett annat liv med andra förutsättningar...

Att bara få vara själv

Jag behöver inte säga mer....

Det är ett svårt val, men när man väl tar steget kommer en lättnad. 

Man övervinner sin rädsla och vinner mod...

Att våga släppa taget om det trygga för att prova sina vingar...

Vi alla behöver ta det steget ibland för att bevisa både för oss själv och andra

atr vi vågar. 

Jag tror allt har en mening...jag tror på att vi alla ska vandra olika vägar

för att finna det vi behöver kunna för att ta oss igenom livet. 

En del behöver prövas hårt medan andra lite mindre. 

Vi har ett mönster vi ska följa för att fullfölja våra öden. 

Det är som de säger....manmåste lära sig att hata för att kunna älska, man måste

Uppleva olycka för att känna lycka, ledsamhet för gladhet osv. 

Man måste lära sig uppskatta de små sakerna innan man kan uppskatta de stora.

Vi lär oss hela tiden....oavsett ålder. 

min tid är kommen för ett nytt steg i mitt liv...om det är bra eller dåligt får framtiden visa...

Modet är funnet och jag är redo att släppa taget och hoppa...

Old habits die hard they say...

Det ligger mycket i det...

Det där med vanor är svårt att ändra på...

Man försöker en tid och det går bra för att sen finna sig själv med att

ha fingrarna i godisburken igen.

Jag är tillbaka på ruta ett igen...

Det är svårt att hålla sig borta från suget helt enkelt.

Det där med karaktär funkar inte så bra för mig...man kämpar,

man finner glöden, man får resultat för att sen tappa bort sig i suget som drar en tillbaka. 

Ond cirkel? Absolut är det det....

Lika illa är det som att såra någon som man älskar väldigt mycket, ser upp till , endast för en bråkdels sekund när 

man tappar humöret så pass i den grad att man gör saker som man ångrar sig direkt efteråt...men skäms så in i 

bomben att det bara blir värre för att man inte klarar av att hantera det som sker runt en. 

Jag borde ha lyssnat, jag borde veta bättre, jag vet det...

Jag flyttades tillbaka 16 år i tiden...till hallen där jag en gång stod och skrek....så mycket ilska och frustration...

på 2 röda sekunder stod jag där igen fast som 31 åring i 15 åriga mig...

Jag har bett om ursäkt men det tär på mig...jag kan inte komma över det...varför gjorde jag så? 

Jag vet inte hur jag ska göra det bra igen...en ursäkt och förlåtelse räcker inte...

Önskar att jag visste hur....förlåt....

2 dagar på akuten gör en mör i kroppen.

De stal så mycket blod från mig att jag kände mig utsugen 

Lite dramatiskt kanske...men det kändes så. 

Två äckelstick i fingrarna och ett i armen. 

Klämma klämma, dra, fråga, smärtlindring, våldtäckt på min näsa med

en slang och lampa. Obehagligt som fan. 

Kändes så fel att gå via näsan och ner i halsen. 

Bedövningen var äcklig.

Åkte hem i natt och sov 4 timmar för sen tillbaka till akuten igen. 

Domen löd...infektion i sköldkörteln. 

Pencillin och smärtstillande i 10 dagar. Om det inte hjälpt tills fredag blir

det kortison en tid framöver. 

Dock ska nya tester göra på fredag. 

Spännande!!

Men jag kan ändå inte sluta tycka att det är intressant. 

Men jag överlever!! ;)

Ja som en del vet är jag fullt upptagen med jobb och måste snart planera in

mina dagliga behov känns det lite som. 

Well det är fint med pengar, speciellt när man vet vad man ska göra med dom. 

Var iväg 4 dagar i Karlskrona och bara njöt av ledigheten. 

Ikväll har jag natten på jobb och lika så imorgon. 

Har haft en hårresande resa de senaste 6 månaderna. Gick från svarthårig till blond,

från blond till rödhårig. 

Jag bara älskar mitt röda underbar hår. 

Det här känns verkligen som mig. 

Eldig både utanpå som inombords. ;)

Bild kommer inom kort